En liten sväng till Fotografiska
Ibland blir det oftare och ibland blir det mer sällan. Men nu var vi bara tvugna att gå på Fotografiska igen.Det var extremt mycket folk där, tror jag har blivit van vid att gå på lite konstigare tider, typ väldigt sena kvällar. Det var inte bara kö ut genom dörrarna utan över hela planen framför och när vi väl var ute igen var kön ännu längre, den räckte runt staketet och ut på gångvägen vid Stadsgårdsleden. Mest folk var det på Erik Johanssons utställning och även väldigt mycket folk på ”Ikoner”, även det en fantastisk utställning som alla verkade uppskatta mycket.
Det var sista helgen för Erik Johanssons ”Imagine: Created Reality”, en sån där man bara måste se när tillfälle ges. Passade på att köpa en bok med. Det är så sjukt inspirerande, och jag blir så glad av människor som är så duktiga! Här är en liten sån ”behind the scenes/tutorial” till hur han tar fram sina bilder:
Om ni inte har märkt det så gillar jag blommor väldigt mycket, jag har försökt analysera varför, men det enda jag kommer fram till är att jag slipper tänka på att det är provocerande. Det är ingen som ser sig själv i en blomma eller dömmer den på något sätt, men den är fantastiskt vacker. Därför gillade jag även en del av utställningen på bottenplan, det är en av dem jag kommer titta mer på nästa gång, när det är färre människor att slåss med.
Förutom det eviga fotandet och alla tankarna runt det så håller jag på med en liten sammanställning av släkten, jag har gjort det på mammas sida tidigare och nu tänkte jag göra det på pappas sida med och se var vi fått namnet Lindberg ifrån! Detta projektet kommer förmodligen inte publiceras så mycket på nätet, det är mest för mig och mina släktingar. Här är illustrationen, jag hoppas kunna lägga in bilder och information om alla med.
Sen har jag ett litet annat skriv projekt på gång som jag nog ska ta och jobba lite med nu.
Våren är på väg!
Det kan verka som en liten sak men för mig är det stort! Jag älskar att fota naturen och den har varit gömd under snö, is och kyla hela vintern. Visst kan is bara fint med men det är inte samma sak. Mina favoritfärger blått och grönt har äntligen börjat dyka upp igen och för att inte tala om allas sinnen som blivit lättare.
Fick äntligen möjlighet att fota snödroppar igen och jag märker hur mycket jag utvecklats som fotograf. Istället för att stå långt bort och försöka zooma ligger man där på knä och försöker hitta rätt motljus. Jag hade heller inte med mig stora kameran, hade gärna gått loss med ett annat objektiv och haft lite att säga till om i form av värden och skärpa. Men är nöjd ändå och min lilla ”tuffing” (Olympus tough) fixar biffen.
Mina ”spider-senses” säger att det kommer bli en fin vår och sommar och jag hoppas de får rätt.
Glad vår alla vänner!
Stackars spindel – animerad musikvideo med ny musik
Jag älskar musikvideos och att animera. Så när jag fick möjligheten att göra den här så tog jag naturligtvis chansen direkt. Animationen tog ca två veckor och blev klar i februari 2015. Det har dragit ut något fruktansvärt på tiden av för mig okänd anledning och vid det här laget tror jag inte att bandet ens finns kvar. Eller har nytt namn eller… eller… ja. Men jag har lagt riktigt mycket arbete på den här animationen tillsammans med ctfoto och är väldigt stolt över slutresultatet. Så jag tänkte att jag lägger ut min ”directors cut” med ny musik så ni kan få se historien. Det är helt okej att titta på animationen utan musik, det är en av Youtubes gratislåtar som ligger där.
Christer och jag har tillsammans tagit fram historien efter lite grova riktlinjer från bandet och självklart med inspiration från låten. Jag har ritat och animerat och fått mycket bra feedback från Christer som även skött projektledning och kundkontakt. Jag kan inte nog understryka hur kul det här var att göra, så det är med stolthet jag presenterar Stackars Spindel:
Jag älskar såna här projekt och vill göra fler, så om någon har en låt så hör av er! Genre spelar ingen roll! Det var roligt att komma igång med animationen igen, det har kommit delvis av att jag har sänkt mina förväntningar på mig själv. Det låter negativt men allt för höga förväntningar gör att jag blir blockad och gör ingenting. När jag släpper förväntningarna, har roligt och löser problemet istället så blir det något, vi har berättat en historia som inte fanns innan. Vi har skapat något från scratch med inspiration från en jättebra låt. Jag har ingen illusion om att vara disney/pixar eller likande (i dagsläget), jag är inte 200 personer som kan sitta i fyra år. Jag är en person och det tog mig ca två arbetsveckor i tid utspritt på en månad från idé och storyboard till färdig youtube leverans. Teckningarna är ritade i Photoshop och filmen är animerad i After Effects och klippt i Premiere. Härligt att få använda alla sina licenser! :)
Jag är ju ”skolad” mer i 3d animation, så att gå över till ”platt” animation hade för bara några månader sedan tagit emot, men efter att ha insett att investeringen för att få de verktyg jag vill ha skulle gått loss på ca 70’000 så har jag övergett den idén. Jag har också insett att jag aldrig någonsin skulle kunna göra 2,42 animerad film på två veckor med så många olika scener i den kvalité jag vill ha i 3d. Igen: förväntningarna, inom 3Dn kommer de nog aldrig släppa. På det här sättet kan jag få fram historien, för det är ju historien och känslan som är det viktiga, på en tid som är hanterbar utan stora investeringar. För mig får aldrig tekniken vara ändamålet.
Jag kallar animationsstilen för Southpark style och här är en riktigt bra tutorial för att komma igång:
https://www.youtube.com/watch?v=sPYFRRR3NSM