Livet som frilans och test av Maya (3D)
Nu har det gått ungefär en månad sedan jag började frilansa och imorgon börjar mitt nästa stora uppdrag. I tre månader ska jag hänga på Stockholmsmässan som grafisk formgivare.
Projektprioriteringsmatris
Vad jag har jag då sysslat med denna månad? Ni som känner mig vet att jag har svårt att ”sitta still” och alltid många projekt på gång. För att reda ut alla projekt fick det, i sann ICA-anda, börja med en ordentlig analys av vad som skulle göras. Jag tog fram en projektprioriteringsmatris! Haha, nördigt värre men effektivt. Jag skev upp alla mina projekt och betygsatte dem enligt olika kriterier som hur kul det är, hur lång tid de tar, kostnad för genomförande, hur mycket pengar de (potentiellt) genererar, markandsföringssvärde och så vidare. De olika kriterierna är sedan viktade genom att de har olika olika betygsskalor.
(se bilden)
Sedan summerade jag betygen och fick fram vad jag borde börja med. Därefter satte jag ett schema över hur mina dagar såg ut. (Följdes nog inte en enda dag) Överst hamnade så klart hitta uppdrag. Rejält lägre betyg fick tillexempel skriva noveller och rita. Av ”att göra här och nu” projekten så fick ”att jobba med 3D projekten” högst poäng så jag satte fart med det.
3D projektet
Jag började med att forskade lite om vilka 3d program jag kunde använda på min dator hemma. 3D Studio Max görs ju inte för Mac så det var uteslutet. SketchUp har jag kört väldigt mycket på min förra anställning och det funkar ju på macen men saknar väldigt många av de grundläggande funktionerna jag vill ha i ett 3D program. Som att enkelt texturera även runda saker, animera, ljussätta och så vidare. Jag testade Blender som ju ska ha allt och dessutom är gratis, men det visar sig att man får vad man betalar för och efter två kvällar gav jag upp.
Vinsten gick alltså till Maya, jag har jobbat lite i Maya tidigare, men det var mååååååånga år sedan och inte speciellt mycket. Jag ville göra det mesta av de 30 dagarna man har på utvärderings licensen så jag tänkte ut ett ”litet” projekt, det blev en visualisering av en interiör (jag vill ju jobba främst med visualisering). Det gjorde också att jag fick lära (om) mig alla delarna som jag känner att jag behöver kunna; det blev meshmodellering, lite Nurbs, texturering, ljussättning, animation och rendering. Den största omställningen har ju varit att hitta alla fönster och menyer att hitta hur funktionen som man vet finns faktiskt fungerar i Maya. Sen uppstår det såna där problem typ när allt är som det ska, man klickar på rendera och allt blir svart. Å man vet inte varför. Eller varför material envisar sig med att duplicera sig bara för att jag kopierar objektet. (Skulle använt duplicera istället för kopiera & klistra in). Eller att slutrenderingen skulle ta mer än ett dygn för en stillbild. Med andra ord ”learning by fucking up”.
Men det har varit spännande att få bekanta sig med Maya och Arnold igen. Arnold är en ny renderare för mig, det är den som ligger inbyggd i Maya. Det var ju också ett test för att se om min lilla laptop klarade att göra den här typen av grejer, det gick långt över förväntan faktiskt. Man märkte ju direkt att man behöver en större skärm, men som tur var hade jag en sån på lager.
Jag hann inte helt klart med projektet, jag vet inte om jag kommer att hinna klart under de 30 dagarna jag har att utvärdera programmet. Jag har nog inte råd att investera i att ha det fortsättningsvis, åtminstone inte på heltid (2600:-/månad) men det blir helt klart Maya jag kommer använda när jag ska göra 3d projekt hemma. Nu vet jag iaf att det typ funkar på min dator. (Hängde sig bara ett par gånger och bara en dags arbete gick förlorat) Här är bilderna, blev inte klar med köket så där får ni bara en skärmdump, ingen snygg rendering med ljussättning.
Galleri med bilder från 3D projektet.
Mer då?
Men är detta det enda jag gjort? Så klart inte! Leranimationen som fick riktigt låga poäng på matrisen gjorde jag ändå. Här är ”directors cut”.
Två noveller har jag skrivit klart men inte publicerat, den ena är jag till och med rätt nöjd med. Väntar kanske med publicering tills nästa bok så det finns lite opublicerat material i den.
Kalendern är klar, den fick också låga poäng i matrisen, men den hade ju en deadline på ett annat sätt så den fick jag göra ändå. En parameter jag inte fick in i matrisen.
Det här inlägget skriver jag inte för att tala om hur duktig jag är, tvärt om; jag är mästare på prokrastinering, som jag lärt mig att det heter. (Jag-ska-bara sa vi på min tid) jag har städat lägenheten, tvättat all tvätt, skapat en arbetsplats (se bild nedan), tagit gott om sovmornar, hängt massor på sociala media och gjort allt annat än det jag ska, därför jag inte hunnit klart förmodligen. Så för att inte ha för dåligt samvete så sammanfattat jag. Jag har lärt mig att det är ett bra trick när man tycker att man inte gjort något: Samla ihop allt och titta på vad man Faktiskt åstadkommit. Så här är den sammanfattningen.
Det stör mig ändå att jag inte hann möblera 3D-köket men kolla på massa filmer jag sett flera gånger tidigare, det hann jag minsann.
”Kom igen Lotta, du har fan lärt dig Maya (nåja, grunderna) på två veckor!” Sa hon till sig själv och somnade oroligt med datorn fortfarande på rendering.
(Arbetsplatsen)
Men lite semester har jag hunnit med också, det blev ju inte mycket av det i somras. Så jag åkte med pojkvännen och mamma och tittade till brorsans stuga och plockade lingon. Å fotade lite, så klart…
Men nu ser jag verkligen fram emot rutiner, kollegor och arbetsuppgifter. Jag har också mycket lättare att ta det lugnt när jag har ett jobb/uppdrag. Då blir det en tydlig gräns mellan jobb och fritid och jag slappnar av på fritiden istället för att fundera på om jag borde jobba istället.
Kalender för 2018 på tryck!
Jag har funderat mycket på kalendern i år, ur flera vinklar:
Jag har velat höja kvalitén och ändå bibehålla priset. Så i samråd med mitt tryckeri har jag nu bytt papper i den. Jag hoppas att bilderna kommer fram bättre, men det går fortfarande att skriva bra i den. Den är fortfarande A4 med svart spiralbindning och borrat hål för upphängning, så ni som bara vill uppdatera förra årets kalender kan lätt hänga den på samma plats. :)
I år har jag tagit ett litet annat grepp runt de tomma ytorna på kalendern, där finns små tips man kan ägna sig åt för att minska sin klimatångest. Något i alla fall jag lider av i jämna slängar och tänkte att det kanske kan göra livet lite lättare även för andra.
Temat är som tidigare ”Sommar året runt”, bilderna är blommor med varierande skärpa. Kalendern är i år ännu mer exklusiv då jag har dragit ner på upplagan från 100 till 60 signerade och numrerade ex! Den har varit fantastiskt rolig att sätta ihop, och om man vill ha någon bild som print att rama in och hänga på väggen är det bara att höra av sig. Alla bilderna finns till salu.
Kalendern kommer finnas för leverans under november och det går redan nu att förbeställa, kontakta mig på valfritt sätt eller via lotta(a)makebelievestudios.se. Priset blir 149:- exkl. frakt. (39:- inom Sverige, 60:- utrikes, upp till fyra ex per försändelse)
20 vardagsbilder samma dag
Igår körde jag en liten fotoutmaning. Ett av projekten på listan med grejer att göra under 2017 var 20 vardagsbilder på ett dygn (se hela listan här, sno gärna från listan om du vill). Det gick rätt bra men jag fick många saker bekräftade/konstaterade. Tillexempel att jag inte gillar att fota människor (ja, förutom på scen då, haha) och speciellt inte mig själv, även om jag fick till ett fantastiskt porträtt av en sjukt trött Lotta i pressrummet (naturligtvis dold av ett märkligt Insta-filter).
Anledningen till att jag valde gårdagen är enkel, det var min sista riktiga vardag på jobbet på ICA där jag har suttit på under en mammalucka i ett år. Jag kommer börja frilansa och då blir det en helt annan vardag. Jag kommer sakna många saker med jobbet på ICA, självklart människorna men även rutinerna, jag är en fruktansvärd rutinmänniska emellanåt. Att veta var jag ska, när jag ska dit, att där finns mat att äta, en plats och så vidare. Det får mig att fundera (igen) på det här med värdet på en bild. Bilderna från igår värderar jag högst olika. Vissa bilder var av kompositioner jag sett länge, men aldrig tagit bilden, en snygg bild medan andra är mer personliga. Lunchbilden tillexempel, helt meningslös för alla andra utom mig, inte ens en speciellt bra matbild. För mig representerar den så enormt stor trygghet i att få säker och god mat även med alla mina knasiga matutmaningar. Bilden på entrén ser också meningslös ut, men för mig representerar den allt viktigt under detta år med så många möten med människor jag hoppas få träffa igen. Bilden på fotograferna i diket på Popaganda är så himla mycket för mig; det är sommar destillerat, musik, vänner och upplevelser och just i denna bild ett podie jag med största sannolikhet kommer trilla ner från om några timmar. Alla bilderna har ju betydelse för mig, på ett eller annat sätt, annars skulle jag ju inte publicera dem. (Kolla förresten in alla ”riktiga” bilderna och recensionerna från Popaganda i år)
En annan insikt är ju självklart hur stort filter man har på vad man lägger ut, jag är nog ganska privat. Fotade tillexempel min frukost, men ville verkligen inte lägga ut det, det blev för personligt. Heller inte så många bilder på min lägenhet eller var jag bor. Jag kände mig också lite hämmad för jag ville redigera/ställa bilderna mer, också begränsad av det märkliga formatet i Instagrams Stories, fick släppa lite på kontrollbehovet. Helt enkelt är ju dom sociala/offentliga flödena väldigt redigerade och tillrättalagda.
Projektet har fått mig att fundera mycket kring hur mycket man vill släppa på? Om jag hade gjort det igen, och bara tänkt dokumentärt om mig, det skulle ju bli mer personligt, ”bättre” på ett helt annat sätt kanske, men 1.) Jag är för blyg/personlig för att dela med mig av det och framförallt: 2.) Jag är ganska övertygad om att det inte direkt finns ett allmänintresse. Jag är nog dessutom mer intresserad av att visa det jag ser/tänker/upplever än att fokusera på mig som person. Visa mig inifrån och ut istället för utifrån och in. Människorna runt omkring mig får skaffa sin egen uppfattning utifrån istället.