Förra veckan var det uppehåll, både läraren och eleven var upptagen med annat. Idag har jag läst boken Impressionism av Karin H. Grimme.
Det som slår mig mest är hur otroligt olika alla konstnärer är, man ser lätt skillnad på dem och det är ju klart, när man går från realism till att utgå från sig själv så kommer det ju alltid bli unikt, eftersom alla inombords framförallt är olika unika snöflingor. Det är dock så stor skillnad på konsten att jag har svårt att se var genren egentligen är. Tydligen så var det väldigt få av dem som idag kallas impressionister som själva tyckte definierade sig som det och Monet som gav upphov till hela namnet via en namnet på en av hans tavlor var tydligen rätt bedrövad över det. Kan man ju förstå, ingen konstnär av något slag vill ju bli placerad i ett fack, då får man ju ramar att förhålla sig till och regler man inte får bryta, man vill ju vara fri att göra precis vad fan man vill. Om det då är att måla samma näckrospöl 50 gånger må så vara då, men man är ju inte nödvändigtvis samma sak som någon som i desperation skär av sig örat. Precis som ett ”rock”band vill kunna göra en mentallåt eller en poplåt om det är det som budskapet kräver.
Hur som helst utvecklingen i mitten och slutet av 1800-talet gick från objektiv realism till subjektiv perseption. Det är alltså inte längre relevant hur andra uppfattar motivet, utan hur jag uppfattar motivet, i det ska även synas alla mina värderingar. Man började måla gemene man i vardagssituationer mer.
Rent tekniskt hade man tidigare har man gjort allt för att inte penseldrag en ska synas tidigare, nu ser man penseldrag en som en symbol för hur fort världen går. Färgerna utvecklas, mycket tack vare teknisk utveckling med nya typer av pigment och att det nu fanns färdiga färger på tub, så går man ut och målar blåser inte pigmenten bort innan du hunnit blanda din egen färg.
Något jag läste var populärt på den här tiden var att för att lära sig så satt man på Louvren och kopierade mästerverk. Vissa hade detta tom som yrke. Så idag går uppgifterna i kopians tecken. Jag valde även att göra detta digitalt med Procreate på paddan, för att: 1. Få in ett arbetslöse och lära mig programmet mer. 2. Inte dra fram allt och stöka mer lägenheten ännu mer och 3. Det kostar ju inget. 4. Man kan blanda fler tekniker än man har råd med i verkligheten och man kan blanda förgtyper man inte kan i verkligheten. 5. man kan ångra (på gott och ont). Men det är också lite tråkigare, säkrare, mindre kladdigt. Man kan heller inte ha två eller fler färger i samma pensel. :(
Jag började måla en av Monets näckrosdammar men gav upp. Han är mästare, inte jag, det blev bara en sörja av pasteller, hua. Istället gjorde jag mitt klockan-tre-fika, jag fotade och målade om över fotot. Rätt fuskigt tycker jag men nu var det inte teckning jag skulle öva. Ingen del av fotot är dock kvar i bilden. Alla fina höstlöv måste man ju få med så jag målade även utsikten från mitt fönster, jag orkade inte gå ut som mina var brukligt för mästarna men det är kallt och jag orkar inte.
fika
skatan å löven
Som avslutning på kvällen tänkte jag kolla på ”Kära Vincent”, filmen om Vincent van Gogh som är målad i hans stil. Han kommer få ett eget kurstillfälle det kanske även Neo-impressionismen får med sin pointism (bara massa prickar) och nya favoriterna Wassily Kandinsky, Paul Signac och andra. Simma lugnt till nästa gång!