För andra gången på vad som känns som ganska kort tid har en av mina barndomsidoler gått ur tiden (tidigare HR Giger). Jag upptäckte Terry på högstadiet typ ’92-’93. Jag och min kompis Jessica var på semester med mina föräldrar i Åre en sommar. Japp, högstaidet och vi var i Åre. På sommaren. Heeelt dött. Vi bytte kläder fyra gånger om dagen, kollade på MTV och läste Frida. Fjället klättrade vi upp på för att sätta på oss hörlurarna och läsa Frida och vara allmänt uttråkade. Så vi hamnade på den kiosken, jag letade efter något att läsa, dom hade två böcker att välja mellan, en Harlequin och den här. Jag hade ingen aning om vad det var, men det måste vara bättre än Harlequin. Så jag chansade. Något att göra åtminstone.
Jag skrattade så jag grät. Genom hela boken. Boken handlar om Döden som är trött på sitt jobb och vill ha semester, så han gör som man brukar; tar in en praktikant (Mort) och sätter sig och binder fiskeflugor på sitt kontor och fäster dem i kåpan. Såklart.
Sedan dess är jag fast och jag (som inte är så mycket en bokperson) har läst många böcker av honom för att vara mig (dock absolut högst 1/5 av de över 70 böcker han skrivit). Nu i veckan gick han bort, 66 år ung efter en längre tids sjukdom, Alzheimer’s. När han dog lämnade hans fans in en protestlista med över 3000 namn för att officiellt protestera mot att han har blivit hämtad av Döden och att denne genast ska lämna tillbaka honom.
Böckerna har under de senaste 20 åren skänkt mig väldigt många skratt, ofta på tunnelbanan, så tårarna sprutar. Tyvärr översätts hans böcker inte längre till svenska, men jag rekommenderar att läsa dem på engelska även om det kan vara lite trassligt. Han skriver ibland mer fonetiskt än rättstavat och man kan läsa in karaktärerna i hur dom pratar. Böckerna är fullspäckade av fantasi och det är en värld som är magisk att kliva in i. Magisk på många sätt, magi är nämligen självklart.
Han har inspirerat mig att gå utanför verklighetens ramar i mitt skapande. ”Klart det inte behöver vara sant, inte ens troligt eller möjligt, bara roligt”. Jag rekommenderar varmt hans böcker, ett sånt enormt arv som jag inte kommer kunna ta mig igenom ens under hela min livstid.
If you don’t turn your life into a story, you just become a part of someone else’s story
– Terry Pratchett