(English Below)

🇸🇪
En av min kunder hamnade nyligen lite i klistret när deras ordinarie fotograf fick förhinder inför ett större uppdrag, då ringde dom mig och jag har nu fotat hela företaget, ca 150 porträtt på sex dagar. Det var väldigt roligt och lärorikt, främst att hantera så många människor på ett löpande band. Lite skolfoto-style men med en liten kreativ twist vilket var roligt.

Jag är ju inte världens mest sociala människa men det var riktigt roligt att få ge folk komplimanger och säga att dom är fina. I vardagen kan man inte säga till någon efter att ha träffats för första gången för 45 sekunder sedan ”du har ett fint leende”. Jag kan i alla fall inte det om jag inte står bakom kameran. Jag blir så glad när som blir glada, man får dela några leenden och skratt och det blir ju väldigt givande för mig.

Efter att ha suttit i min lägenhet i sex månader har jag nu pratat mig hes med generiska repliker som ”du kan skriva ditt namn på den lille skylten så inleder vi med en riktig amerikansk mugshot” samtidigt som inget möte varit det andra likt.

Det har varit märkligt att för första gången sedan i mars ha gått in i någon slags normalt liv. Att gå upp i tid, sätta på sig riktiga kläder, cykla till jobbet/kunden och sedan träffa folk! Jag har träffat kanske tio personer totalt sedan i mars, bara en inomhus. Jag behöver ju rent teoretiskt inte vara rädd för att bli smittad då jag har antikroppar efter dängan i mars, men man håller ju ändå avstånd, det gjorde jag gärna innan allt det här också.

Allt det man lärt sig om sig själv under ett halvår i lägenheten sätts på prov. Jag har i alla fall emellanåt hittat ett lugn och en trygghet under den här tiden. Att sedan kastas tillbaka i en vardag var som att de senaste sex månaderna aldrig hänt, samtidigt som allt är annorlunda då denna kund fått göra Massiva omorganisationer, det blir ju lite omtumlande. Också lärorikt att få ett kort privat möte med alla dessa människor som är inne i en omtumlande process, galghumorn flödade fritt emellanåt. Jag hoppas dom inte blev allt för traumatiserade och är nöjda med sina bilder, det blir ett litet uppsamlingsheat med de som inte kunde under dessa två veckor.

Nu är jag tillbaka hemma i mysbrallor i soffan och njuter. Det börjar det rulla på med lite olika projekt här efter sommaren, jobbar också på ett mindre ”passion project” som inte är så långt borta. Det är en 2d animation som utspelar sig under vattnet. Jag har också satt upp en kursplan för hösten för att fortsätta utveckla mitt historieberättande mellan projekt.

🌎

One of my clients recently ended up a bit in a bit of a pickle when their regular photographer was prevented from talking this major assignment, so they called me and I have now photographed the entire company, about 150 portraits in six days. It was very fun and educational, mainly to deal with so many people in a short space of time. It was kind of school photo style but with a little creative twist which was fun.

I’m not the most social person in the world, but it was really fun to give people compliments and say that they look nice. In everyday life, you can not tell to someone after meeting for the first time 45 seconds ago ”you have a nice smile”. At least I can not if I’m not stand behind the camera. I get so happy when they get happy, you get to share some smiles and laughter and it becomes very rewarding for me too.

After sitting in my apartment for six months, I have now talked myself hoarse with generic lines such as ”you can write your name on the small sign and we will start with a proper American mugshot” while no encounter was the same.

It has been strange to have entered any kind of normal life for the first time since March. Getting up on time, putting on real clothes, cycling to work / the customer and then meeting people! I’ve met maybe ten people in total since March, just one indoors. I theoretically do not need to be afraid of being infected as I have antibodies after the dang in March, but you still keep distance, I did that before all of this as well.

Everything I have learned about myself during six months in the apartment is put to the test. In any case, I have occasionally found peace and security during this time. To then be thrown back into an everyday life was like the last six months never happened, at the same time as everything is different as this customer has had to undertake Massive reorganization, it gets a little dizzying. It is also rewarding to have a short private meeting with all these people who are in a huge process, the dark humor flowed freely from time to time, both ways. I hope they were not too traumatized and are happy with their pictures, there will also be a short follow-up with those who could not make it for different reasons during these two weeks.

Now I’m back in the sweat pants on the couch and loving it. Things and projects are picking up after the summer, I am also working on a smaller ”passion project” that is not too far away. It is a 2D animation that takes place underwater. I have also made a syllabus for the fall to continue to develop and learn even more about storytelling between projects.