Vad härligt det är med projekt som inte är så bråttom med! Det här med att fota analogt är ju verkligen en skräckblandad förtjusning. Man tittar efter varje bild man tagit på baksidan av kameran, men där ser man ju inget! Ett antal gånger hade objektivet i väskan ändrat sig till manuell fokus, det märkte man ju först när man tagit bilden eftersom man inte har fingertoppskänslan. Så man trycker ner knappen för att ställa in skärpan, men inget händer, så man tar i lite mer: ”KADONK – BZZZZZZ” ”… jaha, jag tog visst bilden då. ojdå. Undrar vad det blev?” Att man då dessutom på film är begränsad till en bild om dagen gör ju att man måste släppa allt sitt kontrollbehov, obehagligt och fantastiskt kittlande!
Varför jag inte fotar analogt annars
Anledningen att jag slutade fota analogt för 200 år sedan var att mina filmer antingen:
- Försvann på posten. Med negativ och allt.
- Fick ljusinsläpp då kameran var trasig, något man märkte efteråt och det gjorde mig fruktansvärt besviken.
Så den här gången bestämde jag mig att åka själv till Crimson och lämna in filmen personligen, och sedan hämta resultatet, själv. Ingen Posten som tappar bort skiten. Men sen kommer verkligheten ikapp och framförallt Crimsons öppetider, så trots att jag åkte förbi 500 meter därifrån 2 gånger om dagen i två veckors tid så hade dom aldrig öppet när jag var i närheten. Än en gång fick jag släppa mitt kontrollbehov och skicka iväg en fotopåse. Efter typ tio dagar dyker bilderna upp. Man hinner ju få magsår för mindre!
Resultatet
Jag är väldigt positivt överraskad av resultatet faktiskt och mycket mer nöjd än jag trodde, flera av bilderna gillar jag på riktigt. Framgångerna:
- Kameran var hel och filmen fungerade trots att den suttit i kameran i 1,5 år!
- Filmen var ju fantastisk, den köpte jag spontant på B&H när jag var där i april 2013.
- Framkallningen fungerade bra, det passade med pytte bilder (9×13 cm) och en matt framkallning. Ser väldigt ”arty” ut. :)
- Det finns massa tonförändringar i bilderna som inte finns i digitala perfekta bilder. Det jag kan mest förklara det som är att det ser ut att vara en vinjettering på vissa bilder och inte bara i kanterna utan det är oförklarliga skuggor och högdagrar. Detta är något man kan tro att dom tagit fram i förstoringen, men jag tror att dom låter bli att ”pjatta” om man inte har bett om det. Så varifrån det kommer vet jag inte, men jag gillar det.
Motgångarna:
- Det tog närmare två månader från att projektet inleddes till jag fick reda på om kameran och filmen överhuvudtaget fungerade.
- Nu när det är några bilder jag vill ta fram förstoringar på, så vet jag överhuvudtaget inte hur jag ska gå tillväga. Jag vill ju inte skicka iväg mina negativ (igen) med posten och riskera att de försvinner. Jag får prata snällt med någon som har en negativscanner tror jag. Samtidigt som jag egentligen inte vill han in bilderna i datorn, jag vill ha dem analoga. Så kanske får jag ringa farsan och kolla om han har kvar förstorinsapparaten. Å köpa vätskor å papper… å kolla youtube för hur fan jag ska göra…. Mycket tidskrävande (men roligt) lärande.
Tekniskt nörderi:
- Kamera: Canon 1000 F N
- Objektiv: Canon 24-70 f2.8 L, Canon 50 mm f1.8 och Lensbaby Muse.
- Film: Ilford Delta 3200
Ett litet urval av bilder:
Det som hände under den här perioden var att mina solrosor slog ut. ”Men Lotta,” säger ni då, ”Du hade väl inte planterat några solrosor?” Precis! Jag trodde det var min djungelgurka som växt till sig men när de slog ut var det ganska solklart två solrosor som jag inte planterat (i år). Solrosor är dessutom en liten besatthet jag har, av många olika orsaker, så det var en underbar överraskning och därför blev ett antal bilder på dem. Annars var mitt tema ”vardagsrealism” mest för att jag under augusti inte hade tiden att ge mig ut ur vardagen varje dag. Jag missade några dagar så vissa dagar har jag tagit flera bilder, speciellt i slutet. Som min ”fantastiska” photosesssion med mig själv och lensbabyn sista dagen (bild 1-3 nedan)! :P
Några i början (bild 33-36, av någon anledning) är mer än ett år gamla, det var det jag hade fotat på rullen sedan tidigare.
Jag kommer visa ”samlingen” i sin helhet på min utställning. Med reservation om det är någon person som inte vill vara med, då kan något porträtt försvinna.
Alla är hjärtligt välkomna på utställningen!